Det är okey att gråta.

Att själv gråta är för mig en svaghet. Att se andra gråta är för mig en styrka. Att gråta inför någon annan är en styrka bara det inte är jag som gråter för dig. Jag ler ofta och mycket men ibland är det bara ett tomt leende jag visar upp bara för att jag inte vill att du ska se att jag är ledsen. Vill inte visa mig ledsen och rödgråten. Men ibland sitter tårarna som en tjock klump i min hals, jag sväljer och sväljer det är då jag blir kort i tonen och snabbt försvinner. Ikväll i skydd av mörkret låter jag sakta mina ögon att fyllas till brädden när det tillsist är fullt och första tåren lämna ögat ner mot min kinden eller mitt öra (beror ju på hur jag ligger, sitter) då brister fördämningarna och det finns så mycket tårar i mig, blir alltid lika lika förvånad.

Jag har en vän som ofta säger att det är okey med ditt och datt, inser att det vännen säger är rätt det är okey att gråta men inte för mig, enligt mig själv.