Jag har gått vilse, famlar i blindo. Vem är jag, var är jag?
Jag är ensam i mörkret, trevar efter dig men du finns inte längre här hos mig.
Vart har du gått, varför försvann du? Varför älskar du mig inte längre?
Vi vandrade på vägen tillsammans, målet var där, men så otydligt att det inte gick att se. Inte på riktigt. Var allt vi delade bara en dröm? En skyddszon för oss två i den egentliga verkligheten?
Jag har gått vilse känner inte igen mig själv, vem är jag nu? Vart ska jag gå, hur kommer jag hem igen?
Jag har inget bränsle att elda med ingen mat inget vatten, jag fryser redan och är hungrig och töstig, jag är ensam och så rädd. Räddare än jag var att du skulle försvinna. Vad blev rätt och vad blev fel? Vem gjorde vad och vem gjorde inte vad det spelar inte längre någon roll, att sakna dig är det jag gör nu. Jag saknar dig älskar dig ännu och är så ensam.
5 kommentarer:
Är jag superokänslig om jag säger gaska upp dig?
Haha, ja johnny, lite okänslig va..?
JAG vet i all fall ur det känns! Puss o Kram på dig bästa storaryster!
Johnny: Mycket okänsligt, men du har iof sig helt rätt. Ska göra ett uppryck, eller ja iaf försöka första stället är baren eller jag menar ju till din blogg och kolla vad du har att erbjuda. ;)
Frida: Tack. Ja det gör ont men växer kanske bort..?
Våga stå kvar på stigen och möt känslan och va ledsen så kommer sorgen att ge vika fortare än du anar och fram kommer ett starkare och vackrare du som får någon som förtjänar dej.
Kram
E:Tack, ja det svåra är väl att våga känna allt det ond, vill mest skjuta det ifrån mig.
Skicka en kommentar