En Dag,

Vad var det som var så speciellt med just den här dagen? Vad fick mig att ta steget fullt ut just den dagen? Jag har inget minne av att jag hörde eller såg något ovanligt eller annorlunda, inte heller var det någon som sa något annat till mig den dagen. (Jag hade kanske redan hört och sett allting?) Mitt liv var sig precis likt men ändå inte.
Mina tankar och funderingar flödade på, runt runt i mitt huvud. Vädret var av någon sort som alltid. Säkert just ett sånt väder som man alltid klagar på, fast finns det ett väder som alla gillar? Nåja det är jag som skriver nu så jag vill gärna beskriva dagen så här: En höstdag med molnen som hängde gråtunga i skyn. Kylan bet i kinderna då man av någon anledning fick för sig att ens vilja gå ut. De få löv som ännu fanns kvar på träden fick verkligen kämpa sig kvar på grenarna, vinden gjorde sitt bästa för att få träden ännu mera nakna. Sommaren var defenitivt slut.

Det vore att ljuga om jag sa att beslutet kom bara över en natt eller en dag, det växte fram mer och mer för varje dag.
Sen var dagen bara här, jag visste inte ens om det när jag klev upp ur min säng som så många andra morgonar. Men jag bara visste äntligen skulle jag ta steget in i bloggvärlden.