Solen är på väg ner. Mörkret närmar sig ,det kommer allt tidigare och tidigare. När jag låter blicken vandra ut genom fönstret frossar mina ögon i färger och kontraster. Det är vackert, så otroligt vackert.
Jag har haft tur med min utsikt. Fast jag tror utsikten valde mig.
Där jag bor bjuds man på ett kurvigt landskap. Frodiga gröna skogar.
Fäster min blick på de granbeklädda kullarna, dom är mest mörkgröna men här och var sticker ett litet färgsprakande lövträd upp. det får mig att tänka på brasor, små små eldar. Där kullarna möter himlen är det rosa jag låter blicken vandra uppåt den blir aprikos och övergår sen i ljusare blå ton för att sen mörkna till mera blå. Ett och annat moln segar sig förbi, härifrån ser dom lila ut.
Än så länge är det mörkare inne än ute...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar