Gnolar

Är kanske mera en kvinna som sjunger hellre än bra men fan ikväll kan jag svära på att det låter bättre än någonsin. Hur kommer det sig? Men jag har faktiskt sjungit i kör det var verkligen roligt och man var tvungen att sjunga upp så helt hemsk kan det ju inte vara, dom ljud som kommer ut över mina läppar. Men nu sjunger jag mest i min ensamhet eller nja jag kommer på mig själv att gå och nynna eller sjunga tyst på en låt lite varstans. På jobbet, i affären, på promenaden, i köket. Det bara kommer små låtar. Men ibland så pinsamma låtar att jag skäms. Ha det gott.

Idag skulle jag...

Sitta på balkongen insvept i täcket med en stor mugg varm choklad. Jag skulle blicka ut över vyerna som skulle gnistra av sol som faller på den vita snön. Istället är världen utanför grå och kladdig. Jag sitter inne istället, chokladen blir inget av. Det är inte det att jag inte har något att göra, för det finns massor som bara väntar på att få bli gjort. Jag orkar bara inte, vill inte. Så jag har dragit igång tv och ser på film, uppkrupen i soffan och insvept i en filt, det är rätt okey ändå men mysigare om jag inte varit ensam. En tvåsamhet vore fint. Ha en fin dag, det ska jag så snart filmen är slut.

Jag kollar igenom dagens händelser..

Mest för att se om det finns en enda händelse som är en glad sån så att ett inlägg skulle vara glatt. Men näe jag kan inte finna något sånt.

Så jag får väl vara väldigt glad över att jag inte flög till Bankok idag. Att jag inte är en gammal åldring. Att jag kom hem idag trots snökaoset (som måste betraktas som mycket milt hos mig).
Jag får glädjas över att mina barn ännu är barn och inte ungdomar så dom inte sälger sig för alkohol.
Finns säkert en massa mer saker att vara glad för men det blir en så lång lista och den är trist och innehållslös lite som jag känner mig nu. :/

Vänner...

Ibland kommer man till insikt att den man trodde var ens vän, som i vått och torrt alltid skulle stå vid din sida är en som man inte alltid kan räkna med. En som inte alls ser det som dennes fel att ni inte har kontakt. Som undrar varför jag inte har hört av mig på ett eller annat sätt sen att denne lika väl kan göra exakt det samma verkar inte slå dem för fem öre. Jag kanske inte är på topp just nu och har kanske inte samma lust och ork till att vara social och glad och nej kanske inte min vän heller men kan man då, ska man då klandra den andre? Det är väl ändå inte ens fel att man inte hörs av? Precis som när man hamnar i bråk är det väl knappast ens fel??

Om en vecka är det första advent.

Jag längtar redan, älskar verkligen julen. Alla årstider är verkligen vackra på sitt sätt, även om jag har svårt för att se fördelarna med våren eftersom mina ögon är helt fastklibbade då, jäkla allergi.

I sthlm var ju alltid jularna gröna, nåja inte alltid men oftast. Minns dom med snö som liten. Så när jag flyttade såg jag min chans till riktiga vintrar med mängder av snö, men hitills har sthlm haft mer snö än vi har haft. Har det inte varit snö i sthlm nej men då har inte vi heller haft någon snö. Men fy så trist det är.

Bevisligen har vi haft snö då jag snabbt kikade igenom mina bilder och fann en på mina barn.

Tror det var från förr förra året ute i skogen. Förra året var barnen hos sin pappa precis som i år. Jag var i sthlm förra året och antar att det blir detsamma detta år men på annat ställe. Julbordet var traditionellt och så gott. Det var med tre generationer och det känns bra att vi hann en gång till, då detta år inte alls har samma förutsättningar.
Jag känner redan smaken av julkorven, julmusten, det goda brödet, köttbullarna, prinskorvarna och pepparkakorna.. I år tror jag att jag t.o.m ska provsmaka julskinkan. Självklart ska jag kolla in när ljuset tänds på tv klockan 15.00 också av Lasse. (för en gångs skull har jag koll på det)

Det är okey att gråta.

Att själv gråta är för mig en svaghet. Att se andra gråta är för mig en styrka. Att gråta inför någon annan är en styrka bara det inte är jag som gråter för dig. Jag ler ofta och mycket men ibland är det bara ett tomt leende jag visar upp bara för att jag inte vill att du ska se att jag är ledsen. Vill inte visa mig ledsen och rödgråten. Men ibland sitter tårarna som en tjock klump i min hals, jag sväljer och sväljer det är då jag blir kort i tonen och snabbt försvinner. Ikväll i skydd av mörkret låter jag sakta mina ögon att fyllas till brädden när det tillsist är fullt och första tåren lämna ögat ner mot min kinden eller mitt öra (beror ju på hur jag ligger, sitter) då brister fördämningarna och det finns så mycket tårar i mig, blir alltid lika lika förvånad.

Jag har en vän som ofta säger att det är okey med ditt och datt, inser att det vännen säger är rätt det är okey att gråta men inte för mig, enligt mig själv.

Varför inte lite på sig själv?

Jag hade en känsla om att jag kanske inte borde ändå gjorde jag det.
Jag har haft denna känsla många gånger. Varför litar man inte på sin instinkt? Jag gör det ju om och om igen, när ska jag lära mig ? Våga lita på att det jag känner innerst inne är det som är rätt?
Som liten visste jag ju att leka med tändstickor är dumt man bränner sig ändå testade jag inte en gång utan flera gånger med resultat som brända fingertoppar och en gång en början till stor gräsbrand (jo jag lärde mig den gången). När jag kom upp i åren sprang jag ute på kvällarna med "fel" sorts killar sånna jag visste jag inte borde umgås med och visst fick jag hjärtat krossat gång på gång. Sånt känns men jag har tydligen inte lärt mig riktigt ännu. Visserligen krossas inte hjärtat längre jag ger mig inte in i det som förr, men det känns och vissa saknar jag mer än andra, vissa minns jag längre än andra... Men som sagt när kommer min instinkt att få gehör från mitt huvud och hjärta? Jag vet ju att den inte sviker mig, den har ALLTID rätt.

Det skrivs många ord idag.

Har kollat runt på mina favoritbloggar. Endel skriver om roliga saker andra om absolut ingentining egentligen. Jag önskar jag kunde få till åtminstone något av det men det är istället tyst så tyst på min blogg att jag faktiskt funderar på om den håller på att gå under av sig själv. Jag kommer att fundera på detta under natten och förhoppningsvis kommer jag fram till något smart.