Som den uppmärkssamma lägger märke till.

Har det inte blivit mycket skrivet här på den senaste tiden.
Men jag kommer tillbaka någon gång inom en framtid.
Jag hoppas att ni har det bra och njuter av varma långa soliga dagar som går oss till mötes.

Gillar Youtube

Har insett att nu har det tillkommit nyheter på youtube (ja i mina ögon sett iaf) Välja färger hur man vill, jo jag kommer att missbruka. ;)

En låt som får mina ögon att tåras. Men den e så fiiin..

Gällde att ha tungan rätt i munnen.

In kommer en ilsken åttaåring. Han spänner ögonen i oss alla i rummet en efter en. Sen höjer han handen och visar upp en av alla dessa milijoner små legobitar.. Anklagade hytter han lite med handen och frågar högt och tydligt "Vem har lagt den här på golvet? Nu har jag klivit på den här TVÅ gånger..." :D

Arbetets baksida.

Mitt jobb är bra på många sätt och vis. Jag har skrivit om det förr. Då i glädjens tecken men idag fick jag också bevittna den mörka och svåra sidan. Babyn jag skrev om för ett tag sen har tyvärr gått bort. Jag lider så med föräldrarna och det är en tung tung tid för dom. Känns alltid så fel när ett barn, en baby dör.

...

Till er alla från mig....

Ha en riktigt trevlig Alla hjärtans Dag



Kram

Ett annorlunda ljud på en bra låt.

Idag

Jag började morgonen tidigt och ovanligt enkelt. Tog en dusch slappade lite framför tv medan jag i lungt och ro åt min frukost. Jag stressade inte för jag hade gott om tid. Tio minuter innan jag skulle åka gick jag ut för att leta fram min bil under all snö som fallit under helgen. 40 minuter senare var jag mest förbannad så arg att jag inte hade långt kvar till tårar. Han som plogar här där jag bor måste ha något visst emot mig ingen annans bil var lika inplogad som min, INGEN. Snövallarna var 30-40 cm höga(jag överdriver inte ens). När jag äntligen skottat mig igenom vallarna kom nästa problem hur fint och snällt jag smekte med min fot över gaspedalen slirade min bil bara, jag försökte gräva lite till sanda lite mer men nej inget hjälpte. Till sist så lyckades jag ändå på något mirakulöst sätt komma loss och åkte iväg 30 minuter sen och mitt glada morgonhumör var som bortblåst.
På väg hem från jobbet kunde jag dock inte motstå att knäppa ett par bilder på all snö (för där jag var hade om ännu mer snö än hemma hos mig). För visst är det vackert, bara det inte är på och runt min bil.

Kvinnligt v/s manligt

Fördommar eller sanningar det väljer man själv att se det som. Men jag tänkte iaf vädra några av mina sanninga i detta fall.

Sanning eller fördom nr.1
Det sägs att män har en komplett verktygslåda och kvinnor ja. I mitt fall stämmer det, de få verktyg jag har ligger lite huller om buller i ett av mina köksskåp. Så fort något behövs lagas eller fixas måste jag alltid åka iväg till affären först för att komplettera mitt verktysskåp.

Sanning eller fördom nr.2
När killar flyttar hemifrån så har dom en mix av fula eller fulare möbler. När dom flyttar ihop är det hans saker som slängs. Ja då jag vart samboende så slängdes det mesta han hade med sig eftersom det just var grymt fula eller t.o.m trasiga möbler. Vad var det som rök från hans bohag då? Jo en rosa plyschsoffa, en säng som fjädrarna gett upp redan på 70-talet. Men i gengäld fick han en massa snyggare möbler och jag fick tillgång till en komplett verktygslåda.

Sanning eller fördom nr.3
Bilar, män kan massor en kvinna kan massor men om bilar? Ja, sen jag blev ägare till en har jag lärt mig mer än fägen och antal dörrar samt modell och sånt. Mina kunskaper under huven är dock mycket mycket begränsade för att inte säga obefintliga, nåja en lampa kan jag kanske byta (om jag får lite hjälp). Men visst alla killar kan inte mycket om bilar men dom har iaf en ordentlig verktygslåda att släpa dit så det ser ut som om dom kan mycket.


Det finns antligen fall som skiljer sig men upplys mig gärna om hur det är hos er och om flera sanningar eller fördomar.

Musikinlägg (igen)

Ja jag vet att det är mera musik än skriveri här på bloggen men det får bli så. För detta går ju inte att motstå, opera när det är som bäst (enligt mig).

Ljuden om kvällen.

Jag hör dom hostandes tillsammans och ibland en och en. Det är en hes och retande hosta med mycket kladd. Mina barn är ordentligt förkylda, mycket mera än mig.
Jag hör deras lugna andetag där inne i deras rum när jag försiktig smyger mig in på tå för att inte väcka. Sen kan jag stå där mitt i rummet alldeles tyst och bara lyssna njuta av deras tystnad för idag har ljudnivån varit HÖG. Jag ler för mig själv där i mörkret jag älskar er tänker jag och tror iaf att jag sänder ut dessa känslor till dom där de ligger i varsin säng. Plötsligt snarare hör än ser jag hur den äldste sätter sig upp i sängen jag har hosta hör jag barnrösten säga rakt ut i mörkret. Mmm jag vet svarar jag, som att det ens skulle ungått mig att höra. Jag säger god natt och försök somna nu säger jag och backar ut ur rummet.
Sen sätter jag mig här vid datorn och funderar på vad jag vill skriva om. Då jag sitter här hör jag hur grannen börjar spela på sin orgel en äldre man med familj det vet jag. Han spelar ofta kyrkomusik man kan inte höra alla toner men endel når upp till mig, det känns tryggt på något vis. Någon gång har jag bara för att få höra lite mera lagt mig på golvet med örat pressat mot golvet det funkar faktiskt. Grannen vid sidan om mig har ännnu inte kommit hem annars hörs det väldigt tydligt när han väl kommer hem, han dunkar om fötterna när han går. Min radio står på men ljudnivån är så där skönt låg att den funkar som en mjuk utfyllnad av en annars lugn kväll. Till och med min telefon har varit relativt tyst ikväll. En kväll att minnas och forstätta att njuta av. Ha det så gott allihopa.

En önskan som går i uppfyllelse..

Det är vackert väder hos mig idag.

Ha en underbar dag!!!

Är det verkligen klokt?

I aftonbladet kan man läsa om Diplomaternas klagomål. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4307598.ab

Läser och bara skakar mitt huvud vad är det för fel på folk kan man verkligen klaga på sånt här?
Men visst det finns verkligen folk till allt, det bevisar egentligen bara denna artikel.

En lång väg ibland...

Det är alltid intressant att höra vad andra har att berätta om sina egna minnen eller tankar. Jag har en vän som alltid (ja nästan alltid) när han ska berätta om något alltid far iväg långa vägar innan han kommer fram till det han hade tänkt att berätta om från början. Det är ibland väldigt roande och jättekul men ibland kan jag känna att jag skulle vilja säga ja men kom fram till poängen någongång. Ändå vill jag verkligen höra när han berättar, det är intressant med alla bispår i jakt på slutet på den första saken.

Det blir lite som om han skulle berätta om färgen röd det är då han kopplar den till en tröja han köpte för länge sen och hur det var den vintern då han köpte den och så kommer han på hur han en vinter såg en hare ute på isen, sen spinner han vidare på hur hans ena kompis hade hamster hemma... Ja sen en kvart senare då minns han att egentligen pratade han om färgen röd och det han skulle berätta om den var att han gillade färgen.

Ja lite så då fast om mera intressanta saker pratar han om.

Ordnyttjare

Mitt yngsta barn hamnade i trubbel på dagis igår, så fröken var riktigt arg och pratade med barnet så där som fröknar gör. Barnet tittar på fröken och säger med sin fina, snälla, charmerande röst(jo den har jag hört massor av gånger)
- Men vad du är söt Maja. Du ska inte vara arg mera.
Sen ler h*n så som bara h*n kan. Fröken kunde bara inte fortsätta vara arg efter det.
H*n vet hur man ska göra för att slippa få tillsägelser och skäll.
Men visst små barn små problem stora barn större problem.

Vad ska man göra?

Allt var så noga förberett.
Jag hade lagt ut flera kronor på en dator och internet. Jag hade röjt undan en plats i mitt hem för att kunna hålla hus någonstans med lite svängrum. Jag funderade länge på om jag kanske borde bygga till ett rum och inreda det med en massa intressanta saker i, som i sin tur skulle ge mig en massa inspiration. Väggarna skulle ha en härligt mörkt blåaktig ton. På fönserbrädan skulle det ligga stenar och grenar som jag funnit på mina långa vandringar där jag fann allt jag ville skriva om. Jag visste vilka möbler som skulle finnas i rummet, ett gammalt vackert skrivbord (självklart antikt)så där tungt och otympligt, som dom alltid är. Ännu bättre om det inhandlades med den tidigare ägarens (naturligtvis en skrivande sådan)damm och varför inte ett och annat intressant inristat ord här och var. En skön stol är ju ett måste gärna en öronlappsfotölj (är iof inte säker på skrivbodet och stolen passform och komfort till varann) där jag kunde krypa ihop riktigt ordentligt.
Längs väggarna skulle mörka bokhyllor resa sig från golv till tak fyllda med böcker, böcker och åter böcker. Lösa papper från mina tidigare skriverier skulle fylla hela pärmar.
Självklart skulle rummet vara fyllt med växter så att det känndes som om jag befann mig utomhus. Men jag kom bara till datorn, insåg kanske att rummet inte var helt nödvändigt utan mera en önskan så jag började knåpa ihop några ord ett och annat inlägg blev det allt, kändes rätt okey.

Innan jag började hade jag följt ett par bloggar vissa av dom uppdaterade (och gör ännu idag) flera flera gånger varje dag. Så det finns ju massor att skriva om tyckte jag och blundade tydligen inför en av de värre saker som kan inträffa för en bloggare nämligen att inspirationen tryter, eller intresset för saker att skriva om. Hjälp... Jag har inte förberett något inför denna åkomma. Kanske är det den värsta som kan drabba en bloggare?
Om man inget skriver får man ju inga besökare som kollar in hur man har det i sin bloggvärld och det är inte heller bra, man vill ju gärna ha lite lite respons, eller?

Vacker text och mkt bra melodi

För slö eller har kanske för mycket annat att göra, till att skriva och då blir det ännu ett musikinlägg. Ännu en mkt bra artist.

En vacker dikt.

Av Karin Boye.
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen

Vad får du får sinnesstämmning?

Vilka tankar rör sig i ditt huvud? Tror helt ärligt att jag har mina största mest "konstiga" idéer då jag hör klassiska stycken. Men jag städar också bäst till dessa.
Lacrimosa-Mozart


In the hall of the mountain King-Grieg

En kväll

Den kvällen skulle jag och en vän ta en sväng med bilen. Ute var det snöigt och halt vi körde lungt med tanke på väglaget. Vi var nästan framme när vi mötte Bilen med en chaufför som antingen var full eller väldigt leksugen. Hans bil sladdade kraftigt fram över vägen, när vi ser honom är han på sin sida av vägen men ju närmare oss han kom detso mer av hans bil kom över på vår vägbana. Vi bromsade kraftigt men när det återstod två meter mellan oss valde min vän att svänga in i diket, med en kolugn kommentar: Jaha, det får bli så här då. Min bil skar rakt in i snövallen och chauffören som kom mot oss hann inte få kontroll på sin bil hade vi varit kvar på vägen hade vi krockat med varann. Min bil fastnade helt och hållet i snön och vad gör den andre i den andra bilen? Stannar han och tar sitt ansvar? Neeeeej då, han sticker, passerar sakta sakta förbi förarfönstret i min bil och sen bara gasar han iväg. Idiot....

Några saker slår mig så här efteråt t.ex.
Jag är nästan säker på att detta var en yngre förmåga med väldigt nytaget körkort.
Han jo jag är nästan säker på att det är en han.
Man hinner funderar på mycket under de få sekundernainnan en ev. krock (i detta fall).
Han kan ha varit full också.
Men jag tror att det lekts och att denna person var helt uppsluppen av sitt lekande tycker jag han bevisar genom att sladda omkring på ett totalt värdelöst ställe en backe OCH i en dold kurva, det gör man bara inte. Men vad man verkligen INTE gör det är att smita ifrån sitt ansvar.

Nåja jag ska inte klaga så mycket för både jag och min vän mår idag bra vi har inte ont någonstans, min bil klarade sig utan större blesyrer och tack vare vänliga människor på vägen fick vi snabbt hjälp att få loss min bil (som verkligen satt fast)
Kanske kanske kan jag fixa en bild av eländet eftersom min vän är lite knäpp så fotade jag den t.o.m.

I dom djupaste dalarna når inte ljuset.
På dom högsta topparna når aldrig mörkret.
Tystnades så sällsynt
smeker ömt mina öron
så välkomnande
susande vind
porlande bäck
stekande sol, lyckan inom mig bubblar
här gick du och jag om åren
hand i hand
smekandes och kelandes.
På topparna är det alltid ljust men i dalarna alltid mörkt.

Nostalgi...

Ett minne sen länge. En kille jag var kär i. Ett missförstånd mellan två vänner. En underbar återförening mellan två vänner och sen en härligt skön trckare just till denna låt med killen jag var så tokkär i.

Dejtingträsket.

Innan jag skriver mera ingående om detta ämne vill jag bara dela med mig om den värsta dejt jag har varit på (iaf so far)

En man som var äldre än mig, ganska så mycket äldre faktiskt, dessutom rökare, kanske två faktorer jag lägger större vikt vid numera.Vi hade pratat länge och det verkade väldigt lovande. Vi åt middag hemma hos mig mkt gott men mitt i middagen, varken han eller jag hade ätit klart, reser han sig upp och störtar ut på balkongen BARA för att röka. Det var iof bara toppen på isberget av den kvällen men intresset från min sida fanns inte direkt från början men efter middagsincidenten var jag helt säker på att detta iaf INTE var en man för mig.

Nåja jag är ju singel så det blir väl till att ta tag i biten med dejting snart.
Jag har varit singel ett tag nu och det är väl okey, men nog saknar jag den där mysiga biten med tvåsamheten, dela vardagen.

Men det är ett tag sen jag var ute och dejtade så nu funderar jag på om allt är som det var innan och var sjutton hittar man de där kapen till killar? Inte de som fortfarande bor hemma hos mamma som 36 åring, inte heller han som kommer att bli farfar eller morfar i dagarna, eller den som dricker bara för att det är gott varje dag(?), eller han som spelar på att han är störst bäst och vackrast och som absolut inte har några som helst fel och inte han som söker en äldre kvinna som ska lära upp honom. Har ni tips råd och idéer, bringt it on... :D

Några bilder till..

Det är fortfarande juldagen och promenaden varade i hela två timmar vilket jag får tycka är bra för att vara barn med.

Som utlovat i ett tidgare inlägg kommer nu lite bilder.

Att lämna en vän kan känns precis som vädret. Bilden är tagen den 15:e dec.

Juldagen tillbringades ute i naturen. I sthlmtrakten var det inte en flinga i sikte men det gav mig möjligheten att fota lite natur.

Årets första musikinlägg.

Put your phone down baby, cause I got something on my chest.
I've really tried to hide it, But it don't seem to let me rest.
Do you know that I've been fighting with my mind and with my heart.
Cause I don't want to be the other one it should of been me right from the start.
Does she know your favorite song, the one that makes you smile.
Is she all you ever dreamed of, is she worth your while.

Does she know you, like I know you.
And can she ever really start to understand.
Does she need you, like I need you
Cause I would give you everything I have, If you were my man.

Put your bar down baby, cause I can read between the lines.
I know I'm acting craxy but I'm afrad you'll say good bye.
When we meet it was so good, It feelt so right like something real.
But you made up the other half of me and that's how you leave me feel.
Does she know your favorite song, can she sing it like Í can.
will she stay when things get tough and you need a helping hand.

Does she know you, like I know you.And can she ever really start to understand.Does she need you, like I need youCause I would give you everything I have, If you were my man.

( If you would give us a try ) oh If you would give us a try.
( maybe you could change everything) Mmmmm.
The mistakes that we made, like the weather seem to change.
Cause we can stay the same ( cause we can stay the same )
So all I wanna know is

Does she know you, like I know you.
And can she ever really start to understand.
Does she need you, like I need you
Cause I would give you everything I have, If you were my man.

Cause I will love you every way I can,
I would give you everything I have, If you were my man.

Mitt jobb.

Som bekant är ju små barn väldigt väldigt söta och så SMÅ.
Jag har barn själv flera dessutom men varje gång jag befunnit mig på bb (så småningom) slås jag av att dom är så små och så ömtåliga, spröda som äggskal (?) Jag vågar knappt vända på dom i början när man ska dra på kläderna eller försöka tråkla in en arm i en ärm. Efter två veckor är man ju mera van så då är känslan borta ja inte helt man är ändå försiktig men inte så nitisk.
Varför skriver jag nu om bebisar då? Jo jag som har turen att få jobba hos olika människor får också uppleva deras vardag och på ett av dessa ställen har dom under julen fått barn (efter en extra lång väntan)och så liten så liten h*n var. Det slog mig just när jag såg bebisen hur liten h*n var och så där ömtålig att jag inte ens vågade röra.

Ja mitt jobb kommer ju också att visa upp och har väl lite smått visat mig det svåra och jobbiga med. Men jag trivs och det är som bekant det viktigaste. Nu njuter jag av vetenskapen att jag iaf kommer att få sen den lill* ett tag framöver.

Tvåtusennio, 2009, tjugohundranio...

Hur vart erat nyår? Gav ni en massa löften i år, många som man kanske bryter.
Jag har inte gett mig själv något löfte (jag bryter dom allt som oftast)
Men i år, nåja förra året, gavs löften ut på ett annorlunda vis. Jag har inte bestämt mitt löfte själv utan jag och en vän bytte löften. Kan visa sig vara en bra sak? Jag har iaf så här 4 dagar in på nya året inte brutit mitt (o)löfte. :D
En ful och mindre bra ovana ska jag bryta, vännen ska sluta röka. Vi är båda tävlingsmänniskor och vill ju gärna "vinna" så vi får väl se hur detta avlöper sen är det ju en väldigt stor bonus och det är ju en positiv sak om vi kan hålla oss.

Så vad kommer att ske detta år? Jag har inte hunnit besöka spåguman här i Hålan ännu och har jag inte hunnit det på 4 års tid så har jag en känsla av att det inte heller kommer att bli av. Jag är min bästa spågumma själv.
Jag har själv förutspått detta år.
Följande kommer att inträffa:

*Jag kommer att få uppleva sorg i år.
*Jag kommer att känna av lyckan på nära håll.
*Jag kommer att möta en man.
*Jag kommer att få en bra sommar.
*Arbetsmässigt kommer det att rulla på.
*Du kommer att ha pengar så att du klarar dig.
*Ekonomin kommer inte alltid att blomstra.
*Någon som betydde mycket för mig kommer att försvinna ur mitt liv på något vis.

Nåja det är i stora drag. Men det kommer ju också att passa in på en himla massa andra också.
Så visst inväntar jag med spänning dessa påståenden.

Egentligen kan jag ju stryka det mesta på listan för jag har redan upplevt det mesta men kanske jag kan invänta sommaren med innan jag uppdaterar er om hur året gått eller går.