En salig röra

Mina barn har sedan en tid börjat julklappstjata. Är det så att det blir tidigare och tidigare för varje år som går? Ja inte julen alltså utan tjatet. Jag försöker förklara att det är bra långt kvar till jul och att man kan skriva en lista på det man skulle önska sig att få. Den minsta tror på allvar att tomten och jag är SÅ tighta vänner. Men den äldsta som väldigt snabbt klurade ut att tomten som kom det andra året hade precis likadanna stövlar som pappa och dessutom var han precis lika lång , sen efter det fick vi helt enkelt bli lite smartare. Men han är oss på spåren men snäll som han är håller han tyst för sina syskons skull.
Som ensamstående mamma har jag ju inte möjligheterna att köpa allt dom vill inte ens hälften nåja inte ens en tredjedel. Kompenseras bristen med paket med kärlek? Nja jo som vuxen ser man det nog så men som barn är det nog antalet paket som räknas. Ja det blir till att slå in legobit för legobit och vips fick dom 100 paket var. Annars kan man ju köpa krams (sånt som mina barn tittar på och då faller det isär).

Med sjukdomen går det väl iaf framåt jag ar börjat få skorpor min huvudvärk sitter nu endast i tinning till tinning fast mer på utsidan febern är den samma som alltid.

Ju längre tid som går här på bloggen inser jag att jag ännu inte har hittat min rätta bloggfeeling. Jag har kanske inte de rätta förutsättningarna just nu men dom kommer kanske.
En till sak har jag insett jag måste köpa en digitalkamera så jag kan få ner dagens små under, för ibland ser man ju saker som man bara måste få föreviga. Men jag gissar på att det senaste dröjer. Finns alldeles för många små hål på vägen att stoppa i.

Nåja idag är bara ännu en dag i mitt liv. Men säkert en magisk, om jag bara orkade ser hur!