Lite då, nu och framtid.

När jag bestämde mig för att börja blogga tänkte jag ju hålla mig till andra ämnen än mitt liv, för det är till största del intressant för mig själv. Men detta inlägg blir visst ett likasinnat som tidigare.

När jag var liten hade jag inte de barnsjukdomar andra barn hade jag har alltid haft någon knepig dragning till dom lite mera udda sjukdomarna. (Yeh right som om man väljer) Som vuxen har jag alltid varit hyggligt immun mot magsjukor och andra trevliga smittsjukdmar. Men när jag väl blir sjuk är det precis som om kroppen verkligen passar på att vara sjuk.

Jag tror inte att jag är speciellt gnällig då jag är sjuk, inte mer än någon annan iaf. Men nej det passar inte mig att vara sjuk jag känner mig så väldigt begränsad, som idag då jag har tillbringat 6 dygn innanför min dörr inte ens hämtat posten har jag gjort.

Jag följer tydligen mönstret som liten och "skaffar" mig udda sjukdomar, denna jag har är kanske inte ett dugg ovanlig när man är barn men som vuxen ska man inte ha vattkoppor, det är inte mänskligt.
Dessutom är två av mina barn också sjuka, men långt ifrån lika påverkade av sjukdomen som jag.

Jag har sagt att huvudvärken är värst, sen är det febern som varit värst men det var tydligen ingenting mot vad klådan skulle innebära. Aldrig kommer jag att tycka att mygbett är något att klaga på längre. Hela natten har jag vändit och vridit på mig. Till mina grannars stora glädje (gissar jag) vart läget så kritiskt att jag var tvungen att ställa mig i duschen också, mitt i natten. Det är tydligen det enda som hjälper.

Jag kan inte annat än längta mig framåt i tiden, längtar efter att få vara frisk och gå UT.