Förberedelser inför Festen.

Planerna hade funnits där i ett halvår. Jag borde ha hunnit packat i tid.
Månaderna rullade på och helt plötsligt insåg jag att det var bara en månad kvar så jag bokade biljett, på det fantastiska (inte) SJ. Jag funderade på att fixa en liten lista för ev. packning men avstod. Jag hade ju gott om tid. Veckorna passerade och helt plötsligt var det bara fem dagar kvar till avresa. Jag funderade ännu på vad jag skulle ha och inte ha på mig. Den rosa kanindräkten strök jag raskt från listan, inte heller mina mest slitna jeans och favorit t-shirt passade sig kom jag fram till. Då hade jag bara att välja på min svartsilvriga slanka vackra klänning, a la 3 barn för liten och mina arbetskläder. Dessa plagg kändes inte heller så attraktiva.
Så när det var tre dagar kvar och mina kläder ännu inte förökat sig eller bytt form beslutade jag mig för att jag måste åka och shoppa.
Sagt och gjort, men den dagen jag skulle åkt, då orkade jag bara inte, jag åkte från jobbet, hem och sov hårt i flera timmar.
En dag innan avresan med väskan ännu helt opackad tvingade jag mig in till The big city (jo vi har faktiskt en sån) tack vare internet hade jag ett humm om vad jag sökte. In i första affären och fann direkt det jag sökte, hur ovanligt som helst. In i provrummet och mina slitna jeans får gå igenom samma prövning som av och pådragning är numera. Men nej det som sett så lovande ut på bild såg betydligt mindre lovande ut på mig.
In i nästa affär, hittar en tunika högt ovanför mitt huvud (jag är ändå 1,70) efter mycket extra arbeta för att få ner den så finner jag oxå ett par byxor. In i provhytten och nu strejkar mina äldre jeans, kanske känner dom sig hotade av dom nya byxorna. Jag lirkar och lirkar till sist är dom av. Prova och vrider och vänder mig allt ser ut att sitta där det ska. Jag köper det, inser att bättre än så här kan det inte bli. Hem, nu skulle jag packa. Men med kvällen hack i häl och en del att förbereda inför mogrgondagen så står väska ännu opackad när mitt huvud faller ner mot kudden.
Morgonen startar okey jag är klar med mina saker inför resan eller nej vänta väskan. Jag funderar snabbt på vad jag mer kan behöva?
Jag plockar raskt fram lite underkläder, strumpor, necessär, sminkväska, "hemmastassen"....
Ja vad mer kan man behöva?
Lägger det på sängen och susar iväg till jobbet. På väg till nästa jobb hinner jag mellanlanda och slänger således i det jag lagt på min säng i väskan som äntligen får en känsla om att nu är det kanske dags för en tripp.
Väl på tåget pustar jag ut jag hann och jag är på väg. (Resan till Sthlm är en en historia i sig men den kanske jag skriver om en annan gång.)
Väl framme och jättetrött förbereder jag mig för att lägga mig (igen) jag öppnar min necessär och döm om min förvåning, den är snudd på tom. Inga krämer ingen tandborste inget.
Jag får "låna" tandborste. (jag antar att det inte är en lånetandborste som går runt)
Inser att jag kanske haft lite väl bråttom när jag packade min väska så jag kilar upp för att inspektera resten av min packning.
Jo visst har jag fått med mig trosor och strumpor av olika sort (måste varit ett av barnen som varit extra hjälpsamt). Sminkväskan är fylld som vanligt. (den är komplett, jag ler lättat)
Kläderna jag tänkt ha är med och t.o.m strumpbyxorna kom med.
Men hårborsten lyser med sin frånvaro, jag rotar förhoppningsfullt vidare (har många fack i min väska) men näe.
I ren desperation bestämmer jag mig för att kolla handväskan och tänka sig där ligger den.
Nåja det viktigaste var ju att festkläderna kom med men jag inser att med den långa planeringstiden jag haft, borde jag ha hunnit packa både en och femhundra gånger.
Nästa gång jag ska resa ska jag inte strunta i min lista och jag ska ha packat minst en månad innan. Jag får väl helt enkelt avstå från att använda kläderna som ligger i väskan.