Jag är mamma alltså har jag koll eller jasså inte!!??

Jag är varannanveckas förälder. (fast egentligen är jag ju alltid förälder)
Mina barn varierar i form, ålder, temperament och längder.
En vecka med barnen flyter på, snabbt går det. Samma sak med en vecka utan barn, den går också snabbt. Det är den enda likheten. Skillnaderna är enorma.

Den veckan jag har barnen vet jag vem som ska vart, vilket barn som ska till vem och när jag behöver handla, tvätta, diska, städa, hjälpa till med läxor osv osv.
Den vecka jag inte har barnen är mera svår, jo jag jobbar ju så klart men sen. Vad ska man fylla kvällar och nätter med?
När vi beslutade att dela på oss (jag och pappan) la jag upp min planering som så att mina barn"fria" veckor skulle jag göra allt det där jag inte kan göra när barnen är hos mig, eller helt enkelt det som inte hinns med. Men döm om min förvåning, jag hinner allt.

När mina ensamma veckor kommer läser jag inga böcker, tar jag inga långa bad, jag varken städar eller tvättar, lagar helst inte heller mat. Istället tänker jag massor.
När barnen är hos mig blir dygnen längre jag läser långt in på småtimmarna, ligger i badet. Jag tänker inget. Det hinns inte med.

När barnen är hemma är ljudnivån HÖG alla ska och vill prata, samtidigt. Varför??

Barn 1: Mamma vet du en sak jag ska till badhuset imorgon.
Barn 2:Det är skittråkigt med läxor, måste jag göra dom?
Barn 3:Han kastade min leksak på golvet. Kan vi äta korv ikväll?

Jag är ju bara en mamma med stenkoll (mestadels) ingen supermamma med bästa hörseln i världen så jag hör bara enstaka ord här och var i barnens meningar och får fram något snarlikt: Mamma jag ska till skithuset, måste jag kasta korvarna?

Så visst har jag stenkoll, fast inte riktigt va?!