Det gör ont.
Jag vill gömma mig i ett mörkt rum stänga ute ljuset tills det dör ut, precis som mitt hopp har dött ut.
Jag vill gråta tills mina tårar bildar en flod som tar mig långt bort.
Jag vill vara arg men mina känslor är bara så ledsna så besvikna och så ensamma.
Jag vill hata men kan inte du är alldeles för underbar, för underbar för mig.
Jag vill sluta men kan inte få mina läppar att forma orden.
Jag vill men kan inte sluta tänka på allt som kunde varit.
Jag vill slänga allt som har med dig att göra men hur kastar man minnen?
Du är som ljuset i ett mörkt rum
Du är värmen när hösten kommer
Du är vackrare än soluppgången
Du är den bästa biten i mitt hjärta.
Why...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Man kanske skriver ner dem på en lapp och bränner upp den.
Nej, men man kan ju inte kasta minnen. Och det vill man inte heller för de är en del av den man är och livserfarenheten man har.
Ibland finns inget bättre svar på den sista frågan än:
Because.
Var stark kära syster:)Det blir ju bättre...
Du har helt rätt Jennie dom går inte att slänga och längst längst inne i mig vill jag ju inte göra det heller.
Ja du anonyma syster det blir väl sakta sakta så jäkla sakt bättre.
Hej!
Jag tor du vet vem detta är? Du är inte ensamen.
Eldtecknet.
anonym jag kan ha mina misstankar. :)
Nej ensam är jag inte bara synd att det finns så många som lider.
Skicka en kommentar